Det sista jag gjorde innan jag flög från England var att smsa pappa och be honom ta med en varm jacka till mig i bilen. Jag fick hans Björn Borg-duffel från 1988. Och hos mamma blev jag välkomnad av Penny Lane så förutom bastuincidenten har min hemkomst varit allt jag hoppades på.
Jag är tillbaka i Karlshamn. Pappa hämtade upp mig på Kastrup, vi åt en väldigt god lunch på Mando i Malmö och sedan körde vi hem. Vi handlade och träffade ca tusen stycken jag halvkänner. Nästa dag, igår, så hämtade mamma upp mig hos pappa. Vi handlade och träffade ännu fler jag halvkänner till känner. Sedan åkte vi till Väggabadet och där tar en helt ny story vid.
Sedan jag åkte har de renoverat min gamla simhall till ett litet äventyrsbad för barn och en fin relaxavdelning för vuxna. Bland annat finns där en bastu med havsutsikt. Jag och mamma styrde mot den bastun direkt. När vi kom upp för trappan som ledde till bastun så var satt det en man i en solstol och läste, i övrigt var det tomt. Han var naken. Det såg inte jag men tydligen mamma så hon kunde varnat men icke så vi steg in. “Är det okej om jag sitter som jag är?”. Paralyserad av chocken av att se en naken man mitt i ett badhus precis hemkommen till vad jag mindes som en lugn på gränsen till sovande småstad så fick inte jag fram en protest. Och i tron om att han skulle sitta kvar i sin solstol och läsa så gick jag och mamma in i bastun. “Får man bjuda på lite arombastu?” frågade han. Ja, det kunde han väl få stänka på några droppar av sånt där som luktar gott på gallret, tänkte jag. I all min naivitet trodde jag att det var så en arombastu gick till. Utöver det trodde jag att mamma och jag skulle få sitta själva i bastun med havsutsikt och titta ut över vikarna, solen och snön och ta igen lite småprat från de sex månaderna som gott sedan jag såg mamma sist.
Han började dona, fortfarande spritt språngande naken. Han fyllde på vatten och hällde i olja i det. Eucalyptus valde han till oss, han hämtade dricksvatten till mig och mamma och frågade om vi hade duschat efter poolen. Det hade vi ju inte och nu var det för sent att vända om så vi lommade ut och duschade innan vi kom tillbaka redo för vår session. Med sig in hade han två handdukar, jag hade hoppats på att en var att ha omkring sig men där högg jag i sten. En sådan optimist jag är.
Tydligen har mamma varit på arombastu en gång tidigare. När han gick ut för att hämta någonting sa hon något i stil med “haha, ska han stå här inne och veva med handduken också, eller?” och det skulle han. Först hällde han på oljan och sedan körde showen igång. En helt naken man i femtioårsåldern stod framför mig igår i en bastu och vevade runt ångan och aromerna som kom från gallret. Han bad sedan mig och mamma betygsätta “luftstötarna” som kom. Var de mjuka eller hårda? Som en vägg skulle de inte vara. Kom de från höger eller väster? Han ville bemästra konsten i handduksvevning i arombastu och hela proceduren tog ungefär 20 minuter.
Vid det här laget var jag tvungen att flytta min handduk för att kunna koncentrera min blick på en punkt utanför fönstret till havs för att inte bryta ihop av skratt. Sedan gick jag och mamma ner i avkopplingspoolen och skrattade sen gick vi hem. Om någon erbjuder er arombastu på Väggabadet i Karlshamn, ja nu vet ni.
Min långa jorden runt-resa är ju över och nu har jag bytt bikinin mot raggsockor i England. Imorgon åker jag till Sverige men jag har ett problem. Jag vet inte om jag ska fortsätta bloggen. Jag har ju massa att skriva och bilder att visa så jag kanske tuffar på. Men den kanske inte blir så kul. Eller så blir den ännu bättre. Vi får se!
Mamma har lärt mig att på flygplatsen ska man ta chansen och smörja in sig med alla dyra krämer. Här syns jag i Kanebo, Shiseido, Chanel och Creme de la Mer.
Ja, såhär ser det ut. Men Anna har lovat sol i Brighton i helgen så det blir nog riktigt bra. Snart, om fyra timmar, lyfter vi. Vi mellanlandar i Singapore så det är jag glad för. Sedan väntar en nattflygning till London. Jag ska äta, kolla på film och sen sova. Stackars alla som inte kan sova på plan, det är det bästa som finns att somna precis efter start, vakna och äta och sen somna igen och vakna när man landar!
Sista hela dagen idag, den tar vi det lugnt på. Vi ska ligga vid poolen, gå på massage och jag ska gå på pedikyr tänkte jag. Känns väldigt konstigt eftersom vi varit borta i ett halvår. Det är ju alltid lite jobbigt att åka hem efter en semester men det ska bli så kul att träffa alla igen. Och skönt att inte svettas exakt hela tiden. På onsdag lyfter vi från Bangkok, på torsdag blir vi hämtade av Davids syster Annabelle på Heathrow, på fredag åker vi till Brighton, på söndag ska jag äta sunday roast, början av den kommande veckan ska vi hälsa på Davids nyaste familjemedlem och Robyn och alla andra, sedan nästa torsdag blir jag upphämtad av pappa på Kastrup för att spendera en liten tid med familjen i Karlshamn. Efter det blir det jobb i Stockholm och någonstans där skulle det vara kul att få in ett Borlängebesök så jag får träffa mormor och familjen där. Ju mer jag tänker på att åka hem, desto bättre känns det. i början av resan ville jag aldrig att den skulle ta slut och fasade för varje månad som tog oss närmre hemfärden, samtidigt som jag längtade framåt i resan. Nu känns det bara bra, det finns trots allt massa saker som man saknar när man är på resande fot! Hoppas jag kan hitta någon i Karlshamn som säljer semlor, annars bakar jag mina egna.
Vi skulle till Chinatown idag men det SPÖregnar så vi stannar på hotellet och kanske tar ett dopp i poolen senare och går ut och äter när det klarnar upp. Om det klarnar upp. Det är onödigt att släpa sig ut i ösregn bara för att om man ändå inte känner för det. Middagen igår var fantastisk. Tur för jag hade satt mina förhoppningar rätt högt och arbetat upp Davids ganska bra. Idag är det val i Bangkok, kanske hela Thailand, har dålig koll. I alla fall så är det alkoholförbud idag och det började igår klockan 18 så vi kunde inte dricka vin till maten. Men det gjorde faktiskt ingenting alls. Jag är var glad ändå och blev väldigt mätt, kände mig nästan lite full när vi gick hem så jag prutade på en t-shirt och ett armband. 50% av utgånspriset, max! Kan man pruta i Sverige?
Låt oss ta en närmre titt på den sista bilden, vad står det egentligen på Davids desserttallrik?
“Happy honeymoon!” Jaha, man tackar!
Jag har alltid tänkt att jag inte är blyg eller rädd och säger gärna vad jag tycker. Nu har detta kanske gått över styr men jag kan inte hålla inne längre. På senaste tiden, kanske det senaste året eller så, har jag börjat säga till främlingar som gör fel på skarpen. Detta har tagit mig från att bli arg på människor som beter sig illa till att säga till dem och helt släppa ilskan. Nu menar inte jag gör fel som i spotta ut tuggummit på gatan utan om någon gör fel så att någon annan blir ledsen.
Till exempel, när vi var i Sydney så beställde vi en shuttlebuss till flygplatsen, en sådan buss som håller ca 10 pers och folk från olika hotell delar buss. Vi sa en tid till bussföretaget när vi bokade och så passade de in det med folk som bodde på närliggande hotell. Vår tid var 05:45 om jag inte minns fel. Bussen kom och vi hoppade på. Det satt bara ett annat par i bussen men vi hade ett stopp kvar innan flygplatsen. När man bokar en sån här buss får man kanske lägga på en kvart, vilket man borde göra i vilket fall när man åker till flygplatsen. När vi kom till det sista hotellet stormade en väldigt arg indisk man ut. “Du skulle kommit klockan 05:50, vad fan är klockan nu!” skrek han. Vi i bilen tittade på klockan och den var 05:55. Ju argare han blev, desto grövre blev hans svordomar och hans indiska brytning och han spottade ut orden tillslut. Han svor och skrek på vår busschaufför som var en jättesnäll kvinna i 60-årsåldern. Han vägrade låta henne röra hans väskor och fortsatte gorma när han och hans familj klev på bussen. Dessutom hade han tagit fram sin telefon som han knappade på i vredesmod. Klockan vad inte ens sex på morgonen och han hade ljudet på till sin knappsats.
För mig själv så tänkte jag:
Någon borde säga åt honom att man inte talar till andra människor på det viset.
Någon borde säga till honom att stänga av ljudet på sin telefon.
Någon borde säga till honom att åka till flygplatsen med mer än fem minuters marginal.
Eftersom ingen sa åt mannen på bussen så fick jag göra det själv. Jag lät inte ens arg utan jag berättade bara för honom hur otrevligt det är att han skriker och svär, jag sa att jag inte ville höra några bortförklaringar och att han kunde vara tyst eller be om ursäkt. Och att han skulle stuga av ljudet på sin telefon. Och det funkade. Det funkar alltid, folk blir tagna på sängen och mumlar något till ursäkt eller tystnar helt.
När Dominique Strauss-Khan, före detta VD för IMF var anklagad för våldtäkt hörde jag en psykolog i radio analysera detta och sa att det kan bero på Strauss-Khans frånvarande mamma. Jag är inte mycket för att skylla felande mäns, eller kvinnors, gärningar på deras mödrar men vem är det som har uppfostrat de här människorna? Vilka är alla mammorna och papporna till folk som skriker och svär på servicepersonal?
Idag ska jag och David äta avsmakningsmenyn på La Table de Tee, den som var fullbokad när vi ville gå sist. Jag bokade bord online för någon dag sedan och igår fick jag menyn mailad med vägbeskrivning, det var väl snällt! Det är fem rätter, vi får se hur mätta vi blir. I Marbella i våras bjöd världens bästa Lisa ut mig på en sjurätters avsmakningsmeny till min födelsedag. Vi skulle ut och partaja efter men vi blev så mätta att vi inte kunde dricka så många drinkar, tur det finns shots! Marbella:
I alla fall tänkte jag och David ta det lugnt på förmiddagen, ligga vid poolen och så. Jag måste köpa del två av Hunger Games och skicka hem ett paket med grejer så vi inte behöver betala övervikt på planet. Singapore Airlines är nog lugnt men vi flyger Norwegian från London till Köpenhamn och de är lite petigare tror jag.
De gav mig ölen. Jag vet att det är 2013 men kom igen!
Lovisa 